Jag vill inte se mig själv som en mindre begåvad människa när det gäller intelligens eller social anpassning. Jag är trevlig, kan dra igång många intressanta diskussioner och är alltid på topp. Men jag är ta mig fan den största klant som finns.

Det finns en kille som jag ”fått för mig” (skriver så för att jag inte alls borde vara det) att jag är lite förälskad i. Det är ingen bra idé eftersom han är en del av kompisgänget. Been there, done that. Man förlorar vänner om det skiter sig. Eller… jag iaf.

I helgen när jag festade ihop med gänget (ja, han var också där) så fick jag veta att han har någon tjej på gång.  Nej nej, jag hade inte alls tänkt att berätta eller ens visa för honom att jag har ett intresse, men likt förbaskat så känns det ju lite på något sätt. Jag satt igång och började spela sjukt intresserad av den här tjejen och jag märkte att om jag stannar kvar här mycket längre så kommer det blir alldeles för uppenbart att jag inte alls är glad, utan att jag ist är rätt besviken och kanske till och med lite ledsen. Så jag drar med mig en polare ner och tar några bloss för att komma bort.

Det finns en person som jag anförtrott mig till ang. den här killen. Hon var inte där, så jag skulle, bara för att det var så jälva synd om mig (ja, man tycker avsevärt mer synd om sig själv med 4 öl i kroppen) skulle jag skicka ett sms och berätta om nederlaget;

”Han har nån. Aj. Vilket skit.”

Skickar smset till honom! HONOM!! 5 minuter efter att jag fått reda på det. Hur fan kommer man undan med det? Var tvungen att hålla masken inför den jag stod och blossade med också, vilket inte alltid är lätt när man vill slå i huvet med något hårt. Ringer den felaktiga mottagaren lite halvfnittrig och förklarar nervöst att smset inte var till honom och att han kan ta bort det på en gång. Inte fan tog jag mig tiden att förklara att det inte handlade om honom.

När jag väl gick upp i lägenheten, vilket tog mig ett bra tag att göra, blev det knäpptyst när jag kom in i rummet. Alla tittade i varsitt hörn och det var uppenbart att han hade läst smset högt för alla. jag ville… jag vet inte vad jag ville. Men inget hälsosamt tror jag. Började prata med en av polarna och fick någonstans in att ”Det är någon i det här rummet som att missuppfattat något rejäääält.” Av någon anledning såg smsmottagaren inte riktigt lika glad ut då, men jag är säker på att ingen gick på mitt spel.

Det ska vara jag. Det var väl då själva…. Men det är väl bara att skratta åt det. Vilket jag gör så fort jag tänker på det. Nu gäller det bara att tänka ut en bra story som täcker mitt sms och att det inte var till honom. Lycka till Lindha…

Tack!