“En ny vinkel på Fridell 
” / Daxxa
Alltså. Hur fan lyckas man med att gå från enformig, till schiraff? Eeeeew.
Fasen också lördag, Maj 3 2008
Vardag 4:52 e m
Jag har gått och blivit sjuk…! På självaste Valborgmässoafton (som jag faktiskt sett fram emot i år) skedde det! Sen dess har jag legat troget i sängen och vaknar upp idag och mår sämre än någon av de tidigare dagarna. Hur går det till?! Extra tråkigt idag eftersom en polare till mig ska firas på födelsedagen(vilket jag också sett fram till, givetvis). Ingen feber alls… värdelöst. Men kasst mår jag.
Har blivit faster i dagarna minsann. Till en liten Gabriel. Hon låg i förlossning i 10 h och innan det hade hon haft sammadragningar i över 24h. Nu vägrar jag skaffa barn. Och om jag gör det mot förmodan, så kommer jag bli en sån mamma som bokar in ett kejsarsnitt samma dag det blir ett plus på grav-testet… och tillbaka på jobbet måndagen efter. Nä, så illa kanske det inte blir.
Jag vet inte, har aldrig riktigt känt sådär som alla tycker man ska känna inför barn. Ni vet, underbara, knippen av energi m.m. Jag känner ingenting. “Där är ett barn.” Typ. Är jag en sämre människa för det?
Smart Lindha torsdag, Apr 24 2008
Vardag 12:41 e m
Jag vill inte se mig själv som en mindre begåvad människa när det gäller intelligens eller social anpassning. Jag är trevlig, kan dra igång många intressanta diskussioner och är alltid på topp. Men jag är ta mig fan den största klant som finns.
Det finns en kille som jag “fått för mig” (skriver så för att jag inte alls borde vara det) att jag är lite förälskad i. Det är ingen bra idé eftersom han är en del av kompisgänget. Been there, done that. Man förlorar vänner om det skiter sig. Eller… jag iaf.
I helgen när jag festade ihop med gänget (ja, han var också där) så fick jag veta att han har någon tjej på gång. Nej nej, jag hade inte alls tänkt att berätta eller ens visa för honom att jag har ett intresse, men likt förbaskat så känns det ju lite på något sätt. Jag satt igång och började spela sjukt intresserad av den här tjejen och jag märkte att om jag stannar kvar här mycket längre så kommer det blir alldeles för uppenbart att jag inte alls är glad, utan att jag ist är rätt besviken och kanske till och med lite ledsen. Så jag drar med mig en polare ner och tar några bloss för att komma bort.
Det finns en person som jag anförtrott mig till ang. den här killen. Hon var inte där, så jag skulle, bara för att det var så jälva synd om mig (ja, man tycker avsevärt mer synd om sig själv med 4 öl i kroppen) skulle jag skicka ett sms och berätta om nederlaget;
“Han har nån. Aj. Vilket skit.”
Skickar smset till honom! HONOM!! 5 minuter efter att jag fått reda på det. Hur fan kommer man undan med det? Var tvungen att hålla masken inför den jag stod och blossade med också, vilket inte alltid är lätt när man vill slå i huvet med något hårt. Ringer den felaktiga mottagaren lite halvfnittrig och förklarar nervöst att smset inte var till honom och att han kan ta bort det på en gång. Inte fan tog jag mig tiden att förklara att det inte handlade om honom.
När jag väl gick upp i lägenheten, vilket tog mig ett bra tag att göra, blev det knäpptyst när jag kom in i rummet. Alla tittade i varsitt hörn och det var uppenbart att han hade läst smset högt för alla. jag ville… jag vet inte vad jag ville. Men inget hälsosamt tror jag. Började prata med en av polarna och fick någonstans in att “Det är någon i det här rummet som att missuppfattat något rejäääält.” Av någon anledning såg smsmottagaren inte riktigt lika glad ut då, men jag är säker på att ingen gick på mitt spel.
Det ska vara jag. Det var väl då själva…. Men det är väl bara att skratta åt det. Vilket jag gör så fort jag tänker på det. Nu gäller det bara att tänka ut en bra story som täcker mitt sms och att det inte var till honom. Lycka till Lindha…
Tack!
“Hehe” torsdag, Apr 24 2008
Vardag 12:27 e m
Varför skriver man så? Vad betyder egentligen “hehe”? Jag personligen har aldrig använt det för att jag inte alls förstått mig på det. Ser det nog som lite negativt också.
Är det;
“Jaja, du är inte så rolig som du tror” eller “Kan du sluta prata med mig, jag har annat för mig”
Hehe. Nae. Det finns ingen känsla bakom det alls.
Det var bara det..
Dammsugare för 34 000 någon? tisdag, Apr 22 2008
Det där jobbet jag sökte och var så lycklig över att jag fick komma in på intervju på – big mistake! BIG! (Ja, jag citerade just Julia Roberts i Pretty Woman)
Kom in i lokalen. Vid väntplatserna ligger det en miljon papper utspridda över golv, soffor och bord. En kille som står och pillar med dem vänder sig om och frågar om det är jag som ska på intervju. Stämmer bra det.. Han leder in mig på sitt “kontor” (ett rum med ett någon form av skrivbord(?) och slita stolar och en vägg fulla med diplom och utmärkelser från “Kirby International”) och placerar mig på en stol med en ansökan att fylla i. På papperna står inte företagets namn någonstans, vilket förövrigt är RTS Scandinavia för den som undrar.
Efter att jag fyllt i ansökan upptäcker jag att det är fullt med damm på golvet. Där ligger också ansökningar som är infyllda av andra sönkande.. PÅ GOLVET! Tillslut kommer han in i rummet och hälsar mig välkommen. Inget presentation om vem fan han är eller handskakning. Ja, jag känner mig välkommen. Han började prata om pengar det första hand gjorde och gick sedan över till alla tjänster som behövde tillsättas på företaget. Nu är det så att jag sökt en specifik tjänst hos dem. Borde man åtminstone inte fråga om jag skulle kunna ha ett intresse för någon anna tjänst då? Han hade inte mitt cv framme och jag är skeptisk till att han ens läst det. Han ställde frågor som gick att läsa i cv’t. Han berättade heller inget jag redan inte visste utan kopierade nästan helt av annonsen. Och åter till pengar.
Mot slutet säger han:
“Det som är så bra med det här företaget är att man får arbetserfarenhet på själva arbetsplatsen. Man kan prova på lite olika tjänster och jobba sig uppåt.” Jo, det måste ju ni vara unika med….
Han avslutade med att säga att han skulle titta igenom pappret jag fyllt i och se vilken tjänst jag passade bäst för (!!!!!) och sedan höra av sig kommande dag.
När jag kom hem efter “intervjun” tänkte jag att jag skulle ta och söka på “Kirby International”. Jag blev nyfiken iom att han hade ca. 20 utmärkelser på väggen. Det kom upp ett dammsugarföretag och jag tänkte att den sökningen kommer jag nog inte längre med. Det kan inte stämma. Jag skulle ju jobba på lagret med universalverktyget de hade och utföra service vid behov. Inte fan hade det något med dammsugare att göra?
Testade istället att googla på RTS och Kirby ihop. Och ve och fasa! De säljer dammsugare dörr till dörr… för 34.000 styck! När jag läste vidare visade det sig att alla företag som säljer Kirby är svartlistade. De lovar 18.000 i lön, men det visade sig att den är helt provivionsbaserad och att det inte var många som fått ut den summan. Försäljarna måste också fixa alla kunder själva och börja med sin familj och vänner. Alla besök måste vara minst 3 h, annars inga pengar såvida en dammsugare inte blivit såld.
Okey, jag kanske inte hade fått jobb som försäljare. Men vem vill stötta ett sånt företag överhuvudtaget? Besviken är jag på ett sätt, men ibland blir man glad av att man inte är helt jävla slut i huvet.
Guess what! söndag, Apr 20 2008
Vardag 3:50 e m
Efter ett ihärdigt ringande efter rekryten fick jag äntligen fatt på honom! Jag ska på intervju imorn! 
Ibland lönar det sig att vara ihärdig. Nu äre bara att hoppas på att jag får det. Annars vore det ju nästan lite pinsamt..
Arbetslös, med otur tisdag, Apr 15 2008
Arg igen 11:37 f m
Jag är inne på mitt fjärde år som arbetslös. Med arbetslös menar jag att jag inte blivit anställd. Det börjar att ta på nu.
Just idag känns det extra tungt av någon anledning. Allt kommer på samma gång. Är snart 24 år, bor hemma med mina föräldrar, har inga pengar. Har ingenting. Ska jag vara ärlig så är inte mina föräldrar det bästa stödet man kan hitta heller. Farsan är för inskränkt för att inse hur det ser ut idag. Morsan är.. ingen hjälp alls helt enkelt. Tyvärr.
Är rätt trött på folk som ska lägga sig i. Det är en otrolig skamkänsla att berätta för någon man inte prata med på ett halvår att man fortfarande bor hemma med mamma och pappa och inte har något jobb. Då sätter det igång.. “Vad söker du för jobb då? Söker du många jobb? Vad har ju jobbat med innan? Vad pluggade du på gymnasiet?” Jaa du. Man kan ju fundera över varför de ställer sånna frågor.. är det för att trycka ner mig mer? För inte fan är det för att de försöker hjälpa mig iaf. Frågorna leder inte till något annat, nämnligen.
Det känns så tydligt att folk ser ner på en, för att man bor hemma och är arbetslös. Inte tar sig nånvart. Det är inte alla som förstår vilken tur de har. De vänner jag har som är arbetslösa har det exakt som mig. De söker och söker och får inte ens ett nej. Problemet är att de har flyttat hemifrån (efter att de gått till arbetsförmedlingen och fått pengar av Soc) och hamnar i problem med Alfa osv för att de inte jobbar tillräckligt.
Andra har fått jobb direkt. Genom kontakter främst; pappa kanske äger något, man har en arbetsförberedande utbildning, känner någon nånstans. Medans andra har “tur”. Men inte uppskattar den “turen”.
Har försökt att hålla den goda andan uppe, men det som hänt de senaste veckorna är nog kulmen. Att ringa och kalla in mig och sen inte höra av sig igen. Fult som fan. Har försökt att höra av mig idag igen, men inget svar. Vilket på något sätt känna skönt, för det börjar bli pinsamt det här. Jag har ju gjort allt jag kan och kan inget annat är att vänta på något jag vet inte kommer hända.
Det känns som att alla andra växer upp och jag ser på.
Engla måndag, Apr 14 2008
Vardag 3:40 e m
Ikväll kl. 21oo ska ett ljus tändas för Engla.
Jag tycker personligen det är en fin gest och tänker ställa ett ljus i fönstret hela kvällen.
Tänker du göra det?
Idag är jag.. måndag, Apr 14 2008
Vardag 3:37 e m
..trött. Trött, trött, trött. Jag tror att nätterna jag inte sovit som jag ska börjar ta ut sin rätt. Vaknar flera gånger på natten och är genomsvett, nästan så det rinner om mig. Ingen aning om varför. Ibland vaknar jag så ofta att det känns som att jag inte sovit något på hela natten, men konstigt nog så är jag inte trött när jag vaknar.
Still no word. Jag ger upp nu, motvilligt. Ville verkligen ha det där jobbet, men nu känner jag att det bara blir pinsamt om jag ringer igen. Jag får ju ändå inte hans nummer, so why bother? Vad kan en receptionist göra?
Läste just om Engla igen. [...] ”Aven ren slump, inget sexbrott, av ren ingivelse” Så med andra ord ett “hoppsan” eller? Vad i helvete är det här? Om det här inte varit Sverige (eller Norden) så hade killen varit påväg på death row för längesen! Vad tror ni..? 4 år, tops?
Morr.
